Tänkte bara

Igårkväll, efter hemkomst från jobbet, så blev det en cykeltur, igen, så himla härligt, sent på kvällen.

Allt är tyst och lugnt och dofter från alla möjliga växter sprider en ljuvlig väldoft i skymningen.

Idag, blev det shopping, eftersom vi jobbar koncentrerat, kvällar, nätter, blir det inte mycket tid att handla på. Så idag var listan ganska lång, apotek, frissa, tips, kläder, böcker och mat.

En del blev gjort och en del inte, då, på väg mot bilen, med famnen full av kassar, tänkte jag: Oj, vilken skön dag, jag kan gå och handla, njuta av vardagstingen runt omkring, köra vår bil, fri och ledig inget som gör det svårt att leva, inte idag iaf.

Jag är LYCKLIG, lever, mår bra, kan unna mig saker, kan röra mig obehindrat, le, gråta, bara vara, träffa våra barn, njuta av varenda liten sekund, vilken TUR, jag har.

Stannar upp och inser, att alla har det inte så, och då vill jag ännu mer, ta vara på varenda sekund, livet är för kort, skört och bräckligt, det inser jag, här och nu.

Så jag tänker fortsätta njuta men, även stanna upp ibland, det skulle alla göra, lite mer, eller det kanske just Du och Du, gör, vad vet jag.

Ibland blir jag rädd, vad har jag gjort, för att förtjäna denna lycka, detta liv, som trots allt är BRA???

Måtte det fortsätta vara så, länge......

Väl hemkommen, intog jag en liten lunch, Alexandras goda röra, från igår, ute i solstolen, la mig sedan ner och somnade, såklart, sov nog över en timme, tur det var med baksidan upp, annars hade jag nog blivit illröd i ansiktet, nu fick ryggen ta det.

Funderar på ett litet dopp, får se om jag cyklar ner till Nömmen och slänger mig i, det svalkar ju härligt.