måndag 30 mars 2009

Tjaaaa....

Nu stundar ny vecka, solen skiner utanför fönstret och jag ska snart åka till jobbet.
Idag har vi FAT och sedan jobbar vi kväll.

Fikat idag, kommer förhoppningsvis att bestå av våfflor, sylt och grädde, så håll alla tummar, att våffelsmeten är OK, så det inte fastnar smet i alla järnen, det blir spännande att se hur detta fungerar.

Ibland, tar orken liksom slut, känns som ingenting har något värde, idag ramlade jag omkull i vår backe, trodde att jag bröt benet, men som tur var, eller tack vare min träning, så gick det bra.
Den ställning mina ben hamnade i, gjorde att jag trodde att det var kört, blev mycket paff, då jag kunde resa mig utan "större" problem, visserligen med blodet rinnande och nu är knäet väldigt ömt, men ont krut förgås ju inte så lätt, sägs det.

När livet syns oändligt svårt, blir ju problemet ibland vårt, att inte få gehör för mina tankar, gör att det ibland känns som om faan, på dörren bankar. Men jag kommer aldrig att ge upp, det finns så mycket som gör livet värt att leva. Inse att Du bara finns en liten tid, gå inte då runt och lid.
Ta chansen som Du fått, att leva rikt och fullt, med njutningar som bjuds, av alla slag, det gör i alla fall jag.




1 kommentar:

Anonym sa...

Låter riktigt otäckt det där fallet. Hoppas gnistan i dig är stark speciellt nu när våren är här. Kram från kusin Annica.