Telefonsamtal

Det ringde i mobilen, och jag svarade, vi var i Barkeryd en sväng och det var lite dålig mottagning, i andra änden hörde jag vår ene sons röst........

Han skulle ju vara i Afrika, och det lät som om han var nästgårds, hej, har det hänt något???? blev ju såklart min fråga.

Hänt nåt!!!! säger han då, ja, vi har precis bytt rum, vadå, varför då, undrar jag,jag har fortfarande inte fattat, han ringer från Afrika.

För att vi ville det, säger han då, och då förstår jag, de är kvar, inget särskilt har hänt, de mår bra, allt OK, så länge, upplever massor och har det bra.

Så skönt, tycker jag, men kan inte låta bli att tänka tillbaka lite, för inte alltför många år sedan, fanns inte denna smidiga möjlighet, att hålla kontakt med mobiler, hyfsat bra mottagning, när det kan låta som huset intill, när han ringer från andra sidan jordklotet, ja, nästan iaf.

Dessutom uppdaterar han genom Twitter, med enkla texter och bilder, jättekul, att kunna följa med på detta viset, och egentligen en helt otrolig utveckling, som faktiskt bara har skett, på , i mina ögon, några få år.

Jag grämer mig inte över så mycket i mitt liv, MEN, att jag nästan helt, har missat att få växa in i datorernas värld, det stör mig något oerhört, ofta, måste jag be om hjälp, när jag inte löser något själv.

Att då förklara, för något av våra barn, alla duktiga på detta, vad jag har gjort och inte gjort, det är skitsvårt, slutar ofta i att, jag får vänta tills någon kommer hit och fixar det jag inte kan.

Den som trots allt har mest tålamod och ofta lotsar mig igenom problemen, på ett bra sätt, är faktiskt Alexandra, yngst av barnen och borde vara otåligast, men inte alltid.

Även Gabriella, kan ibland fixa mina problem, vilken tur, då, att jag har några att få hjälp av.....tänk om ingen funnits, så jag är lyckligt lottad, ändå....

Dessutom hade vi en ljuvlig dag i går, Josefina var här hela dagen, vi hade picnic, hos Alexandra, vi plockade blåbär, eller, nja, jag plockade och hon låg i riset och åt.....

Lite bär blev det och vi kokade lite sylt, som hon stolt bar med sig hem till mamma o pappa, där vi avslutade en kul dag, med pizza.

Josefinas efterrätt, blev en klubba, som hon fick hos pizzabagaren, och lyckades spara till efter maten.