Så var det då dags för granjakt.....
Ut till sonen och hans flickväns stuga, där finns det många, många granar.
Vi har lov att leta där, men i år, blev det inte så lätt.
De hade varit ute strax innan oss och hittat två, tja, valet är deras, jag skulle inte tagit dem, men, men, de har ju inte så stort utrymme.
Snön låg djup, gick ända upp till låren och jag hade rejäla kängor, men tunna,tunna byxor, tänkte inte på det, så det var bara att pulsa på.
Först gick jag i deras spår, det var ju så enkelt och smidigt, men jag såg inga hyfsade granar och till slut, klev jag ur deras spår och gick min egna väg.
Efter en liten "promenad" tur att jag har kondition, så genade jag mellan några väl översnöade granar, och DÄR, bakom alla andra, stod min fina gran, jag bara visste, att den var det.
Pulsade på ett stycke till, för att nå fram till granen, höjde yxan och högg och högg och högg.
Det var inte så lätt och jag föll en gång och det var mycket snö, men så läckert, snöflingorna föll stora och lätta, det var som taget ur en Disneyfilm och jag njöt.
Släpade med mig mitt "byte" nöjd och belåten, jag tror att min man var nöjd oxå och Kristoffer utbrast; var hittade Du den???
Jag gick alltså min egen väg och det blev så bra så, kan kanske ta med detta till andra tillfällen, alltså GÅ DIN EGEN VÄG, då kan det bli hur bra som helst.
En ljuvligt god fika,med bl.a. skinkmacka avnjöts hos Åke och Pia, Stort Tack, och sedan blev det hemfärd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar