Att dessutom vädergudarna var på sitt bästa humör, gjorde ju inte saken sämre. Att kunna sitta ute och ha trevligt, utan att frysa, det är svensk sommar, det.
Att dessutom få umgås och lära känna dessa sköna människor, är inte alla förunnat, även om vi kunde träffats mycket tidigare i livet.
Men bättre sent, än aldrig, jag mår bra, när jag hittat alla mina rötter, och ser vilka jag brås på, så då får man ta vara på de stunder som bjuds.
Än en gång, Ann, STORT TACK, för allt Du/Ni bjöd på, denna kväll kommer att finnas i minnet, alltid, tror jag.
Får jag lov att presentera: min halvsyster Ann. hennes man, Peter, den så otroligt händige.... min andra halvsyster, Lena.
min far, den så duktige gitarrspelaren, Nisse.
Nisses fru, IngaBritt.
Här försöker vi oss på att kombinera ihop våra röster, till något som liknar sång (blev rätt bra, om jag får säga det själv). Syster Ann, med sin sambo Janne.
Klicka på bilderna, så blir de större.
min far, den så duktige gitarrspelaren, Nisse.
Nisses fru, IngaBritt.
Här försöker vi oss på att kombinera ihop våra röster, till något som liknar sång (blev rätt bra, om jag får säga det själv). Syster Ann, med sin sambo Janne.
Klicka på bilderna, så blir de större.
2 kommentarer:
Bra bilder!
Tack, men jag har inte lagt ut alla, fast samma som i bloggen ligger på FB.
Skicka en kommentar